1700 Talet

Bestämde för att börja mormors historia med 

ANNA SVENSDOTTER född 1746-03-31     och NILS KRISTENSSON  FÖDD 1741-05

VIGDA 1770-12-01 I MOLLÖSUND

ANNDA DOG 1820-06-13 nedre tången    och Nils dog1809-04-21 nedre tången i Morlanda 

1771-09-02   SVEN   (1794-01-04) 22 år gammal, det verkar som han dör i någon olycka

1774-08-28   ANDERS (1846-07-15) Ser att han gifter sig med någon Ridderbjelke

1776              GUNILLA ( det jag kan se om henne är att hon gifter sig i Stackla, hittar ingen sådan ort, men texten är svårläst

1781-05-10   MARTA  (Hon blir Piga, tor det var vanligt förr att ngn av döttrarna blev piga eller den som skulle ta hand om föräldrarna då de blev gamla och sjuka

1782-05-15   ANNA (1819-11-14) det är henne vi följer

Det året som Nils dö, ser jag i böckerna att Anders har flyttat in i huset och skaffat sitt första barn (Sven)

Det står att Nils dör av Feber

år 1820 ser jag att både Anna, Anders fru och pigan Marta dör samma år,men det står på Anna Håll och stygn som dödsorsak

Nedan kan man se hur samhället ser ut under tiden som Anna och Nils levde

 

 

 Allt detta nedan finns att läsa på UTGÅNGSPUNKTEN 

Det stora Sillfisket 1747-1809: Bohusläns guldrusch

 Under 1790-talet pågår en hektisk verksamhet utmed Bohuskusten. Sill finns i obegränsad mängd och fiskare och arbetare på de industrier som förädlar sill har fullt upp att hinna med.

 Arbetstillfällena är många och folk söker sig till kusten för att få arbete. Aldrig tidigare har den annars så fattiga bohuskusten haft så stort välstånd. 

 

Människoboningar och kostbara förädlingsverk prydde nästa varje klippa i de inre södra skären, som deraf finge utseende av den lifligaste stad”, så berättar A. E Holmberg i sin Bohusläns historia om sillperioden under 1700-talets slut. Sillperioden inleddes femtio år tidigare. Men det har tagit tid att bygga ut verksamheten.

 

Det krävs många fiskare och båtar för att ta upp dessa enorma mängder sill som nu finns i havet. Det krävs pengar att bygga salterier där fisken kan saltas in så den inte ruttnar bort. Det behövs transporter av den saltade sillen till hamnar i Sverige och på kontinenten.

 

När sill som föda inte går att sälja utvecklas en ny industri, trankokerierna, där sillen kokas i stora kar för att få ut sillolja som nyttjas som lampolja eller för impregnering av kläder. Försäljning av silltran görs till bland annat Nordtyskland och till Paris.

 

Sillhanteringen är en industri och den styrs av kapitalstarka köpmän som gör stora vinster. Sillen är vid denna tid, näst efter järn, Sveriges största exportvara. Men sillen, såsom allt annat, är en ändlig resurs. Redan år 1800 blir fångsterna mindre. 1809 är det år då sillen försvinner från bohuskusten. Sillsalterier och trankokerier läggs ner och fiskare och arbetare vid industrierna blir arbetslösa. Bohuskusten blir åter ett fattigt landskap.


FAKTA I KORTHET

  • Trankokerierna var år 1787 429 stycken varav 16 sannolikt var under uppförande och 4 var nedlagda. Hur många som fanns under 1790-talets kulmen är osäkert men sannolikt tillkom många under denna period.
  • Trankokerierna kunde vara mindre eller större, alltifrån två till tjugotvå kittlar.
  • Sillen fångades framförallt under höst och vinter.
  • Man beräknar att 50.000 personer tog sig till kusten för att arbeta med sillhanteringen.
  • Som mest producerades 500.000 tunnor sill på ett år.
  • Exporten av silltran var som mest 60.000 fat per år (1796).

Det är utgångspunkten från Bohusläns museum 


 
Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)